2014-09-05 Utskriven från reumatologen

5 september, 2014 § 14 kommentarer

Hej!
 
I vanlig ordning är det evigheter sedan jag skrev här, men idag hände något märkligt som jag känner att jag måste berätta här 🙂
 
Jag blev utskriven från reumatologmottagningen.
 
I måndags lämnade jag några rör med blodprover inför återbesöket jag skulle på hos reumatologen idag. Jag mår ju bra, men det är inte utan att man undrar lite på vägen dit. Hur jag känner mig är ju vad jag själv tycker. Blodprover visar ju sanningen svart på vitt.
 
Alla värden är fortfarande tiptop. De kan inte bli bättre. Sänkan är så låg att den knappt är mätbar. Det har nu gått nästan tre och ett halvt år sedan kostomläggningen. Jag jobbar mer än heltid och jag löptränar på hårt underlag. Inte på någon hög nivå men jag springer regelbundet. Och läkaren konstaterade idag att det inte finns någon anledning att jag ska vara inskriven där som patient längre och hon tycker inte att jag ska betrakta mig själv som sjuk. Hon känner inte till någon annan patient med samma besvär som jag som varit symptomfri under så lång tid utan bromsmediciner.
 
Det påverkade mig mer än jag trodde att få det här beskedet. Även om jag själv vet att jag inte haft dessa problem på väldigt länge, så ser man ändå på sig själv som en person med en sjukdom. Att läkaren sa till mig att sluta med det tog bort ett psykologiskt spännband runt min egen självbild. Och jag måste erkänna att en glädjetår föll i bilen på vägen hem. Jag känner en stor stor lättnad. Och en stor seger.
 
Ha en fin hösthelg!
Kram Jenny
 
Annonser

Min reumatiska sjukdom syns inte

11 augusti, 2011 § 10 kommentarer

Jag vill berätta en sak:
– för dig som har en reumatisk eller inflammatorisk sjukdom (och förnekar det, det gjorde jag länge)
– för dig som är anhörig eller känner någon som har en reumatisk eller inflammatorisk sjukdom (och inte riktigt förstår)

Min reumatiska sjukdom syns inte. Och den har kommit krypande. Eller som i en trappa kan man säga. Angripit mina leder. Mina muskelfästen. Mina ögon. Mina tarmar. Mitt logiska tänkande och min livsenergi. Och för varje steg som sjukdomen har tagit, så har jag klivit med upp för trappan och anpassat mig. Lärt mig leva med värk och trötthet. Ätit medicin som gjort mig ännu sjukare. Känt mig tröttare och tröttare men tänkt att det är väl alla. Trötta alltså. Det känns liksom inte riktigt ok att klaga på att man är trött för då är man nog lite lat. Och jag kan ju stå på bena (för det allra mesta) så SÅ ont kan det väl inte göra.

Varit duktig.
Orkat jobba (nästan) men inget mer.
Använt all ledig tid till återhämtning.
Förlorat mycket av min humor (speciellt hemmavid tyvärr när man kommer hem och slappnar av).
Förlorat livsgnistan i blicken (min man säger att den är tillbaka nu).
Fått sämre närminne.
Tappat koncentrationsförmåga.
Fått sämre prioriteringsförmåga.
Sörjt på helgerna för att jag inte längre gör saker med familjen.
Haft dåligt samvete för att allt är jobbigt.
Slutat ta hand om hemmet.
Förträngt.

Visst har jag förstått att jag varit sjuk. Men hur jag faktiskt har mått förstod jag inte förrän jag mådde bra.

Vi kanske ibland borde bromsa livets karusell lite oftare och titta på den på lite håll för att se vilka delar som är sneda och behöver lagas. Känna efter hur vi egentligen mår och hur vi lever. Kanske se efter om någon som sitter kvar på karusellen mår dåligt och kanske behöver hjälp att kliva av.

Just nu mår jag väldigt bra, och det är jag så tacksam för. Men jag kan såklart aldrig lova att jag kommer att må bra resten av mitt liv. Jag vet inte vad min sjukdom har för planer för mig. Men jag har slutat att klättra med uppför trappan. Jag vet nu att jag kan påverka, och jag kommer att söka alla vägar som kan få mig att må så bra som jag bara kan.

Så om du har en vän eller närstående, som har en sjukdom som inte syns – visa ibland att du vet. Fråga ibland hur det är, och nöj dig inte alltid med svaret att allt är bra. Det betyder så mycket.

Tack till min man för oräkneliga bruncher på helgerna. En hallonsmoothie och en kopp kaffe i handen varenda morgon på väg till jobbet. Barnens vardagslogistik. Och ett starkt stöd när jag väl insåg att jag själv kan och vill ta ansvar för min hälsa.

Tack till mina barn för tålamod och djupaste kärlek.

Reumatism

2 juni, 2011 § 4 kommentarer

Reumatism – en miljon svenskar har en reumatisk sjukdom

Det finns cirka en miljon svenskar som har någon form av reumatism eller reumatiska symptom. Många vet inte om att de har drabbats, delvis beroende på att sjukdomen kan komma smygande men också för att diagnosen kan vara oklar.

De reumatiska sjukdomarna är ett samlingsbegrepp för ett 80-tal diagnoser som omfattar rörelseorganen, men i vissa fall även engagerar kroppens inre organ. Reumatism kan drabba allt ifrån de allra minsta kärlen i ögonen till kroppens största leder och livsviktiga organ. Hos många reumatiker växlar perioder av hög sjukdomsaktivitet, så kallade skov, med symptomfria perioder som varar olika länge. Men en del har bara ett enda skov som spontant försvinner och inte lämnar något eller ett lindrigt funktionshinder.

Fyra huvudgrupper

De reumatiska sjukdomarna kan delas in i fyra huvudgrupper:

  1. Ledinflammationer, s.k. artriter. Reumatoid Artrit, RA, är den mest kända reumatiska sjukdomen. RA kallas också ledgångsreumatism eftersom det främst är lederna som drabbas. Andra vanliga inflammatoriska ledsjukdomar är psoriasisartrit, ankyloserande spondylit (även kallat Bechterews sjukdom) och barnreumatism
  2. Inflammationer i kärl, s.k. vaskuliter, eller bindväv, som exempelvis SLE
  3. Degenerativa förändringar i ledbrosk, s.k. artros
  4. Mjukdelsreumatiska tillstånd, det vill säga lokala inflammationer i lednära vävnader som senor, slemsäckar och senskidor

Ärftlighet och miljö

Reumatism verkar ha funnits sedan urminnes tider. I arkeologiska utgrävningar har man hittat skelett med något som liknar typiska reumatiska ledförändringar. Men orsakerna till de reumatiska sjukdomarna är i de allra flesta fall okända. Ärftlighet, miljöfaktorer och levnadssätt är bidragande faktorer. Aktuella forskningsresultat visar att bakterier eller virus kan påverka och starta en reaktion i immunsystemet hos personer med arvsanlag för sjukdomen. Rökning kan göra att sjukdomen bryter ut och bidra till en sämre prognos.

De senaste åren har forskningen om de reumatiska sjukdomarna tagit flera stora steg, idag är kunskapen mycket större om vilka gener som styr sjukdomarnas utveckling och vilken behandling som lämpar sig bäst. Den medicinska behandlingen syftar till att så effektivt som möjligt dämpa den inflammatoriska processen. Träning i samråd med arbetsterapeut och/eller sjukgymnast är också en viktig del, för att bibehålla och öka rörligheten i lederna.

Några av de vanligaste inflammatoriska ledsjukdomarna

Ledgångsreumatism
Psoriasisartrit
Bechterews sjukdom
Barnreumatism

Källa: www.rorelse.se

Var befinner jag mig?

Du bläddrar för närvarande i kategorin ReumatismTillbaka till mitt liv.

%d bloggare gillar detta: